En helt oförutsedd konsekvens av kriget är att hållbarheten får en ordentlig skjuts, både filosofiskt och praktiskt. Den stora banken skrev om hållbarhetspolicyn strax efter första flyglarmet. Mentaliteten i media tvärvände. Från att vapen var fult till att fonder som exkluderar är närapå landsförrädare. Svenska Kyrkan gick från att vara moralisk överlägsen till festivalstatus med rent försvarsspel. Helt enkelt tvungen att parkera bussen med en spelare utvisad.
Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet.
Oavsett om man tycker det ena eller det andra så är det bra att saker och ting tydliggörs. Hållbarhet är fortfarande ett ganska oklart samlingsbegrepp. Det behöver definieras genom att brytas ned.
Vapen har tillhört ”underkategorin” Etik, tillsammans med pornografi, tobak och några andra kategorier. Hållbarhet har gått mot att BARA handla om Miljö och Klimat i linje med de nya regelverken, men kommer vidgas inom dessa för att inkludera den sociala aspekten. Etiken har nödvändigtvis ingenting med miljö att göra. Miljö har kan dock ha mycket att göra med etik. Rörigt tyckte Bill. Men ändå klarare än förr.
På det mer praktiska planet innebär det pågående kriget och de beslut som fattats på nationell och global nivå att energiomställningen kommer, högst sannolikt, att få en rejäl skjuts. Stora delar av Europa ska göra sig av med ett beroende av olja och gas från Ryssland.
Det görs inte i handvändning. Det görs inte utan kostnad. Det kommer att ta tid. Men det är bra för miljön.
För min egen del hoppas jag att detta direkt tvingar fram den prioritering som behöver göras mellan olika ”onda ting”, och sätter stopp för den halvsega populistiska reformtakt som pågått i.. ja, runt 40 år.
I förlängningen kommer vi kanske att se ett ännu tydligare ställningstagande i andra frågor. Är det rimligt att idka handel med förtryckare på andra ställen. Icke-demokratier? Diktaturer? Eller länder som förtrycker halva befolkningen p.g.a. kön?
Utmaningen är att dra gränsen. Inget land och ingen marknad är fläckfri. Inget företag är perfekt. I all historia som finns hittar man alltid saker som var fel när det gjordes eller som är fel enligt dagens värderingar.
Men det verkliga värdet är kanske inte att dra gränsen rätt, utan att föra diskussionen om gränsen och låta individen välja själv. Frihet är som bekant en mänsklig rättighet. Men målkonflikten uppstår direkt. Den unge mannen argumenterade i morgon-TV för rätten att slippa värnplikt, som nu kommer tillbaka, med argumentet att det är ett ”fritt land”.
Att sen värnplikten är till för att säkerställa att det är och förblir ett fritt land hade inte riktigt landat. Rörig tyckte Bull. Men ändå klarare än förr.
Och kriget gör det rörigt på flera andra områden. Inflation, arbetslöshet, säkerhetspolitisk omställning, krigsflyktingar. Matpriser. Energipriser. Brist på vissa metaller. Störningar i den globala leveranskedjan. Räntehöjningar. Och inte minst att vardagens livspussel ska läggas som vanligt även om vi går in i ”kalla kriget 2.0”.
Minns hur alla trodde att världen skulle bli helt annorlunda efter Covid. Det blev den. Men inte p.g.a. av Covid. Före och efter Covid skillnaden är ingenting, jämfört med Före och Efter det pågående kriget, givet inte att det blir total fred inom kort och radikal politisk ändring i Ryssland ASAP.
I siffror är det drygt 550 000 människor i Sverige som har upplevt krig i närområdet (Andra världskriget). I praktiken har ingen född efter 1982 några väsentliga minnen av kalla kriget.
Detta kan bli en stor omställning som pågår över en längre tid på många områden för oss som bor här. Det kanske inte känns så riktig än. Det finns alltid en risk att dra för stora växlar på historiska händelser när de sker, men just nu pekar det åt det hållet.
En omställning som inte är nödvändigtvis bara negativ, men likväl något annat jämfört med den framtid man såg framför sig efter 3:e vaccinsprutan i en mässhall.
Höger vänster om.