Början på slutet eller slutet på början

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet.

Första vågen

I den första vågen blev det som vanligt några förlorare. De som klev av när det gått ner rejält och missade uppgången. Det som på finanssvenska kallas för ”market timing” det vill säga att tajma upp- och nedgångar är inte bara utmanande och svårt. Det är nästan omöjligt att lyckas med det över tid. Därav mitt eget konstanta vurmande för att köpa och behålla. Sitta ner i båten. Ro. Helst med båda årorna i samma takt. Kanske i kombination med att utnyttja möjligheter som dyker upp och aldrig försöka fly från motgångar. Lättare sagt än gjort.

Andra vågen

Den andra vågen av krisen torde bestå av strukturella ekonomiska förändringar. En konsekvens av ett eventuellt ändrat beteende eller politiska förändringar utifrån den allmänna opinionen. Med ökad arbetslöshet, ökad allmän sparsamhet och minskad global flygkapacitet kan helt enkelt inte Thailandsresan över jul återuppstå när Covidvaccinet är på plats. Den kommer bli för dyr. Den kommer känns lite 80-tal, som hela Phuket-grejen. Om 12 månader kommer det kännas så självklart att det inte ens känns som en förändring.

Tredje vågen

Den tredje vågen blir hantering av skuld- och arbetslöshetsberget som uppkommit. Som vanligt står Sverige lite utanför eftersom vårt behov av att vara bäst i klassen och en i gruppen, oavsett grupp, föranlett att vi hade bland Europas mest sunda statsfinanser, med en skuldsättning på cirka 35 procent av BNP, innan krisen. Kanske endast slagna av Hållbarhetens Sodom & Gomorra, det vill säga Norge. Italien kommer att ha en statsskuld i Greklands klass när detta är över. Frankrike och Spanien låg på en skuldsättning runt 100 procent av BNP redan innan krisen. Bara dessa tre innebär cirka 190 miljoner människor.

Det kommer alltså bli tal om en rejäl långsiktig skuldsanering. Förra gången gick Europa nästan sönder när länder utan ekonomisk betydelse som Grekland behövde hjälp. Då hade redan Grekland självt gått itu på vägen till Bryssel. Det kommer alltså bli ganska dålig stämning på EU-toppmöten i framtiden. Kanske lika bra att köra dem över Teams för att det inte ska bli stelt. Annars blir det kanske som middagen i Soldsidan, som slutar med att värden smyger undan, dricker whiskey och utbrister ”nu är det var och en för sig själv som gäller”. Det verkar redan vara det här som sker.

Bankernas roll i det hela

Risiga skuldsättningar hos länder slår mot det finansiella systemet, det vill säga bankerna. Bankerna slår nästan mot hela ekonomin direkt eller indirekt. Det kan bli hur rörigt som helst. Inte minst då vi har en ungdomsgeneration som ska ut på arbetsmarknaden utan att ha fått åka flak vid studenten. Hela Instagram kan brinna upp av frustration, understimulans och vanmakt om några år.
Eller så blir det som i Japan. Det är inte så illa. Trevligt väder med olika årstider. En enorm statsskuld. Halvrisiga banker. Låg men stabil tillväxt och arbetslöshet. En inflation som legat runt noll i 25 år, med påföljande låga räntor. Därtill en duglig fotbollsliga och helt okej sushi.  Inte så tokigt. Men det blir aldrig riktigt som förr.

Alla drömmar är inte mardrömmar. Kanske kommer de gigantiska stimulans- och stödpaketen fungera som vågbrytare, vara väl avvägda, rädda precis det som behövs och ett skuldhaveri undviks. Kanske kommer vaccinet tidigare än väntat. Kanske ebbar smittan långsamt ut. Kanske lyckas vi hålla sparlågan precis på den nivå där den varken slocknar eller drar för mycket fotogen. Kanske Ibra går för ett allsvenskt guld. Vi får hoppas.

Medan vi tvättar händerna.