In a galaxy far far away a long long time ago finansierades sommaren genom CSN och deltagande i kursen Filosofiska aspekter på livets mening. En fantastisk kurs. De första momenten tvingade den unge studenten att ta ställning till ”om det är meningsfullt att ställa en fråga vi vet att vi inte kan få svar på”. Metadiskussion direkt. Fantastiskt. En brottningsmatch som fortfarande pågår i sinnet. På den resan är Kirkegaards ”Livet är inte ett problem som ska lösas utan en verklighet som ska upplevas” något att hålla i handen även om den inte träffar mitt i målet.
Hållbarhetsdiskussionen har en likartad tendens. Frågan om ”hållbarhet leder till högre avkastning?” är svår att svara på. Teoretiskt sett tveksamt. Empiriskt sett ja. Definitioner och tidsaspekter flytande.
Tobakstillverkaren Swedish Match tillhörde gruppen ”bäst avkastande aktier över längre perioder” men tobak är etik. Är etik hållbarhet? Facebook, eller Meta som det nu heter, har en ännu mer spektakulär och framgångsrik tillväxtresa. Inte mycket koldioxid där inte. Samtidigt är energiförbrukningen när Ronaldo gör ett Instagraminlägg i paritet med sju årsförbrukningar hushållsenergi för ett svenskt normalhushåll. Hållbart?
Fram och tillbaka några gånger utan att komma någonstans i den faktabaserade logiska modellen, det vill säga normalt tänkande utan känslor, och man riskerar att ge upp.
Gör inte det. För det är bara den pragmatiska, sunt förnuft-vägen som är framkomlig. Det är mer rimligt att omformulera frågan till ”är det värt att chansa?” det vill säga att riskera väsentlig planetär oberäknelig förändring i allt från vattentemperatur till ekosystem via djurliv och yada, yada.
Jag har inte träffat någon som tycker det är värt risken. Däremot många som inte är beredda på, vill, eller har möjlighet att ta, konsekvenserna. Och troligen har vi äntligen nått dit där frågeställningen skiftar och den problemorienterade logiskt rationella lösningsrationaliteten nu har tagit vid. Vissa saker får offras för att nå ett större mål. Precis tvärtemot hur det blev med plastpåseskatten, där det stora målet (koldioxiden) fick offras för den låga risken (att plastpåsen från Konsum hamnade i Stilla Havet).
Så. Kärnkraft in även om det inte är den ultimata lösningen. Olja bort, för det är den sämsta lösningen. Metallutvinning i Kiruna på. Kinaberoende av. Vilket i sin tur leder till förbränningsmotor ut och batteri in samt Demokrati på och Diktatur av. Den samlade nyttoeffekten på kort och medellång sikt i stället för visionen och drömmen om Nangilima eller andra effekter väsentligt längre bort i tiden.
Jo, men ger det högre avkastning?
Ingen aning. Men anta att det ger samma avkastning och dessutom säkerställer den långsiktiga beständigheten (av företag, verksamheter eller vad som, samtidigt som jordens barn kan chilla delar av dagen några generationer till). Det är värt något. Och då är den samlade nyttan större än de negativa konsekvenserna.
Jaja, men, ger det högre avkastning?
Det teoretiska svaret i all enkelhet är att hållbarhetsrisker (eller möjligheter) rimligen bör vara inprisade i nuvarande aktiepris genom marknaden. Marknaden får ju även sägas vara rimligt bekant med området och det finns god tillgång till information. Och då blir svaret nej.
Motargumentet är att denna typ av risker inte riktigt går att prisa in mer än direkta effekter. Samt att kollektivet (människor med finansiellt sparande) inte har någon erfarenhet, historiska data eller jämförbar identisk händelse/risk (förutom krig, men de som finns i minnet är ganska korta historiskt sett) att jämföra med.
Men, verkligheten skevar ibland mot teorin. Det finns ganska god empiri som visar att företag som jobbar med (olika typer) av hållbarhet har högre avkastning. Ett rimligt antagande är att det är välskötta företag som har ansvarstagande ledning och anställda. Välskötta bolag, som är lite om sig och kring sig, de brukar vara bra även på det rent affärsmässiga med plus och minus på kort sikt.
Men, kanske vill man framförallt undvika hållbarhetshaverierna. Både som ägare och som medborgare.
Sophögen i Kagghamra brann i flera år innan den täcktes med sand. Gud vet vad som hände eller händer därunder. Rättssaken i full gång.
Movestic har mål nettonoll i koldioxidavtryck.
Ingen kan göra allt. Alla kan göra något.
Kämpa!