Investerarbeteenden är ju som alltid ett mycket intressant fenomen att både se effekterna av, men även att diskutera. Det finns en komisk självreflektion när man ser sina egna mönster eller tankesätt i bakspegeln genom de beslutsmodeller som medvetandet använder.
Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet.
Det är, som bekant, mycket svårt att tänka utanför boxen. Och även om man lyckas är det oerhört svårt att övertyga andra. Därav de nästan fabelliknande historierna om den nakne kejsaren eller den varnande fåraherden.
Det finns även ett motsatsförhållande mellan den informerade hjärnan, mer information är bättre, och den mentala kapaciteten, risken att det blir för mycket information - och då väljer man det som passar bäst. Eller det bakåttittande perspektivet (mean reversion, sunt förnuft, perma bear) och det framåt tittande (momentum, felaktiga förväntningar och okalibrerat risktagande).
Men det handlar ju inte bara om individer utan även om om grupper och andra instressenter som företag, organisationer, media, stat och kommun, snart sagt hela sammahället.
Tydligast blir det både i botten och toppen, där det finns fina tecken som borde få det sunda förnuftet att kicka igång.
Toppen | Botten |
---|---|
Många & stora nyintroduktioner | Få/inga fusioner och sammanslagningar |
Stigande allmän prisnivå | Få/inga börsintroduktioner |
Ökande belåningsgrad | Minskat kapital till riskkapitalbolag |
Ökad kreditgivning | Värderingsmultiplar sjunker snabbt |
Optimistisk mediabild | Centralbanker stimulerar genom sänkta räntor och andra verktyg |
Hög omsättning på börs | Lågkonjunktur scenario i statsbudget |
Höga värderingar av finansiella tillgångar | Tidigare haussade sektorer/teman dödförklaras |
Ökad efterfrågan konst och lyxvaror | Högre och hårdare krav vid kreditgivning |
Ökat intresse för finansiell media | Investerarkollektivet försiktigt pessimistisk |
Akronymförklaringar och en ny era | Krisrubriker |
Småsparare ökar aktiesparandet | Privat konsumtion sjunker |
Innovation driver eufori och överinvesteringar | Ökad efterfrågan på tryggt sparande |
Och det är ju inte svårt att gå tillbaka några eller många år för att hitta de konkreta expemplen. Tiden innan, under och strax efter Covid, ett skruvat, men uppenbart exempel där vissa tillgångar och konsumtion, rusade på väldigt lösa grunder.
Ni minns väl TINA? (There is no alternavite) eller FOMO (Fear Of Missing Out). Förklaringar med lågt informationsinnehåll utan framtida relevans kan man konstatera i efterhand. Men det var mer. Andrahandsmarknaden för rejält dyra klockor exploderade. Ökade huspriser. Stor efter frågan på rejält mycket dyrare resor. Det startades fondrobotar, lanserades appar, rullades el-sparkar och chattades aktieblankning. Ett överflöd av bostads/renovering program. Ett hav av nyintroduktioner, som med facit på hand ”haft det svårt att anpassa sig till förändrade förutsättningar". Och så vidare. Och så vidare.
Sen blev det inflation. Krig. Snabba räntehöjningar och full back. Lågprismat. Amorteringar. Inga nya pengar från riskkapitalisterna. Havererande fastighetsbolag. Låga värderingar. Negativ BNP utveckling.
Det är alltid lika uppenbart i efterhand som det är svårdiagnosticerat i realtid. Djupt facinerande. Som att bli överraskad över att det kommer en måndag efter helgen. Eller bengalbränning sista omgången. Det är ju nog inte minnet som bara är kort utan kollektiv förträngning och konsensus är, uppenbarligen starka krafter som gör att det sunda förnuftet varken blir sunt eller förnuftigt. Kanske är hänryckningen såväl som det svart hålet något vi omedvetet söker. I alla fall är en realitet. Framförallt i November.
Kämpa!
Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet.