En snabb titt i historieböckerna för att kalibrera perspektivet på frågan: Hur illa blir det?

Kom ihåg att investeringar innebär en risk.

Jämföra kriser låter sig helt enkelt inte göras rakt av med någon vettigt utkomst som är riktigt relevant. Men om man tar två grova parametrar som ”bredd”, det vill säga hur många sektorer som drabbades och ”chock”, hur fort eller oväntat krisen kom, så finns är 90-talskrisen och finanskrisen som två goda jämförelsepunkter. Dock förlorar finanskrisen lite relevans för att den är indirekt bred, inte direkt bred. Så det får bli 90-talskrisen. Och hur illa var den då? Upplevelsemässigt var den så djup och bred att jag själv skickade brev till Värnpliktsverket i Karlstad och bad om att få göra lumpen tidigare och längre än det jag fått mig tilldelat. Det hela slutade med 15 månader i sällskap av en Haubits, i skogen utanför Östersund. Med facit på hand en av livets verkliga höjdpunkter. Det smällde högt.

Men även ekonomin smällde under denna tid. Arbetslöshet i tillverkningssektorn gick från 5 till 25 procent över 3 år. Arbetslöshet i vården gick från 7,5 till 16 procent. Den öppna arbetslösheten, på den tiden med ett rejält back-up-system för ”arbetsmarknadspolitik” och ”förtidspensioner”, båda överutnyttjade under denna tid, gick från 1,5 till 8 procent. BNP föll tre år i rad. Kommersiella fastigheter tappade 70 till 80 procent av värdet.  Banker gick under. Hua. BNP tappet för 2020 bedöms bli cirka 4 procent.

Jo men visst, men hur illa blir det?

Skillnaden mellan då och nu är framförallt att räntorna är och förblir låga istället för halvhöga och uppåtående. Samt att i denna kris är det fram med stimulanserna direkt. Faktum är att 90-talskrisen är det som gjort att Sverige har resurser i ladorna som vi inte sett i manna- eller kvinnominne. Så om 90-talskrisen är ett ”worst case scenario” finns det mycket som talar för att det inte blir så illa, så länge, för så många. Den självförstärkande kraften i nedgångar har en bortre gräns i flockimmuniteten eller vaccin. Och därifrån är det ”bara” stimulanser som behövs. Det innebär inte att det inte blir förändringar men mycket av det som drabbas hårdast just, branschmässigt, har låga etableringshinder och går ganska fort att sätta igång igen. Det är ingen tröst för den som ser sitt livsverk erodera i karantänen men om inte förr så bör välfärdsstaten nu börja ta hand om småföretagarna. På riktigt. Tyvärr är Sverige inte entreprenörernas land, oavsett om man ser till makt, kultur eller kapital. Hittills har man erbjudit dem lån, inte stöd genom att få tillbaka gamla vinster. Och permitteringar villkoras av kollektivavtal. Som vanligt finns det maktsfärer i bakgrunden som ser till att befästa sin makt och utnyttjamöjligheter i krisen.

Jo men visst, men hur illa blir det?

Givet att krisen inte blir apokalyptisk, vilket inget tyder på att den ska bli, kommer de megatrender som var giltiga innan, helt enkelt fortsätta. Digitaliseringen fortsätter, men kanske med en andra våg av drivkrafter när inkubatorerna loggat utpå grund av att pengarna är slut. Hållbarheten, måhända med mer fokus på beständighet och stabilitet än miljöradikalism, kommer fortsätta. Globaliseringen, som av vissa spås nu helt reversera, kommer fortsätta, av rent ekonomiska skäl, men även för att vi nu ser hur en mera faktaresistent auktoritär nationalistisk värld totalt misslyckas med att bestämma över viruset via Twitter. Vi kanske även får se lite nymodigheter i form av statsfinansiellt ansvarstagande, ett starkare generationskontrakt även hos 40-talisterna, återhållsamhet i konsumtion och lite mindre av la dolce vita. Kanske det rent av blir after-ski utan att (vissel)pipan går laget runt?

Jo men visst, men hur illa blir det?

Finansiellt har kriser alltid varit riktigt bra investeringstillfällen. För det finns en botten som rekylerar uppåt ganska fort. Rädslan driver ner priserna. Marknaderna kapitulerar. Marknadernas kapitulation, som vi sett tecken på med extrema rörelse på börser, dämpades av stimulanserna. Den riktigt stora paniken utbröt inte riktigt. Den fanns där. Men det var ingen riktigt utbredd panik. Utmaningen ligger i att avgöra om krisen blir djupare och längre den etablerade sanningen, vilket är oerhört svårt med fakta och logik då detta beror på hur den hanteras vid ett senare tillfälle. Men bland vinnarna återfinns alltid de som inte köpte i euforin och sålde i paniken. Utan de som var måttfulla när festen peakade och modiga när orkestern slutat spela. Om ett halvår vet vi vilka de är.

Till dess. Håll avståndet.

Innehållet på denna sida är endast avsett som inspiration. Det ska inte ses som placeringsråd, rekommendationer eller placeringsanalyser från Movestic.