Att angöra en börskrasch

Kom ihåg att investeringar innebär en risk.

Ludd som inte ens får plats i naveln

Visst, det dyker upp nån här och där. Kanske störst, och mest oväntat, Dagens Nyheter som under jullovet basunerade ut det bisarra faktum jag satte siffror på ovan. Inom branschen använder man uttryck som ”risk för att delar av marknaden är högt värderad” eller ”utmaningar för den som inte har hög riskaptit”. Det är så luddigt att det inte ens får plats i naveln. Eller så är det inte så farligt. Det kanske är dyrt och högt värderat av en anledning. Genom åren har man ju lärt sig att slå dövörat till när det varnas och larmas. Träffsäkerheten är för låg. Och i den fjärde industriella revolutionen är det svårt att argumentera emot att ”this time it’s different” även om det är en tämligen utdragen revolution utan vare sig giljotin eller tea-party.

Men. Tesla har ett P/E tal på 116. Visst köps det elbilar men det finns inte tillräckligt många lättlurade norrmän för att få ihop siffrorna över tid. Nvidia värderas drygt 50 gånger årsvinsten. Dyrt men mindre dyrt. Svårt att värdera chipsföretag. Smaken är ju som baken. Buffets syn på teknologi är, fritt tolkat, att teknikcykeln kan gå så fort att marknadsledare blir helt obsoleta på kort tid. Och ni minns att det räcker med att ha kvar antennen när någon annan tar bort den, så är snöbollen i rullning. Det var inte bättre förr. Bara annorlunda. Samtidigt. Sanningen är att den som investerar i S&P 500 27e mars år 2000 kommer ikapp den som investerar i S&P 500 utan IT typ nu, efter några sanslösa år i techens tecken. Alltså en återhämtning från 90-talets techbubbla som tog 24 år.

Den stora frågan är om det är en krasch (eller i alla fall rejäl nedgång) eller normalisering av prisbild och riskaptit på fikonspråk?

Kriser och krascher genom tiderna

Tittar vi bakåt har vi ändå en rejäl hög med krascher, eller ansträngda marknader, som tål en jämförelse utifrån lite olika parametrar. Krascher och kriser skiljer sig åt till innehåll, komplexitet och utvecklingsförlopp. Och bara för att nuvarande läget kanske har vissa likheter med tidigare perioder innebär det inte att det kommer gå åt samma håll. Jämförbarheten är begränsad. Men ändå intressant.

Tidpunkt: 1630-talet

Kris och eller krasch: Tulpan-manin

Beskrivning

Mångdubbling av priserna på tulpanlökar drivet av finansiell innovation (terminer) över några månader.

Tidpunkt: 1929-talet

Kris och eller krasch: Den stora börskraschen

Beskrivning

Kreditdriven aktiebubbla efter flera års stark ekonomisk tillväxt

Tidpunkt: Sverige 90-tal

Kris och eller krasch: Fastigheter

Beskrivning

Kraftig uppgång i fastighetspriser på grund av kreditfinansierad fastighetsspekulation

Tidpunkt: Millennieskiftet

Kris och eller krasch: Dot.com bubblan (IT & Telekom)

Beskrivning

Kraftig ökning av IT-relaterade investeringar och rejäl uppgång för vissa typer av IT-/telekomrelaterade bolag

Tidpunkt: 2008

Kris och eller krasch: Finanskrisen

Beskrivning

Finansiell kris med spridning inom och genom det finansiella systemet

Tidpunkt: 2025

Kris och/eller krasch: Amerikanska aktier? AI-aktier? US-dollar?

Kraftig uppgång för stora teknologibolag med amerikansk hemvist som är i teknologisk framkant och dominerande

Se tabell för jämförelse.

Gemsamma nämnare

Historiskt är låga eller relativt låga eller i vart fall god tillgänglighet på krediter en stark drivare. Aktiemarknaden är lite av ett derivat på den underliggande ekonomin eller i vart fall företagssektorns tillväxt och vinster, vilket gör att ”belåning av aktier” kan bli en rejäl katapult. Även en utdragen högkonjunktur, eller i vart fall frånvaron av lågkonjunktur, fungerar steg för steg som en drivkraft som till sist driver tillgångspriser till absurdum. Lägg därtill en story, ett narrativ eller upplevt historiskt skifte som ger framtiden nya förutsättningar jämfört med historien, så har vi riktigt potenta startingredienser. Men det innebär tyvärr inte att det räcker med dessa, eller mera korrekt, det finns mängder av historiska exempel på när detta inte räckte. När automatisering och robotisering på 70- och 80-talet eller förlagan till genmodifiering (växtförädling in those days) på 60-talet. Oavsett. Goda tider och billiga pengar i ny era.

Den rena övervärderingen, det vill säga höga priser på något som inte har en avkastning, lite av arketypen för den euforiska spekulativa galenskapen, är inte alltid närvarande. 90-talets IT-konsulter har direkta likheter med tulpaner och den svenska fastighetskraschen. Helt enkelt för att det inte fanns några större vinster eller snabb vinsttillväxt att bygga på – en klassisk bubbla som går från ingenting till någonting och sen tillbaka till ingenting.

De två riktigt stora krascherna, som berör hela ekonomin, 30-talsdepressionen (den stora börskraschen) och finanskrisen 2008 har som gemensam bakgrundsfaktor att det finansiella systemet är i dåligt skick och inte håller. I det första fallet ledde den vårdslösa utlåningen till bankkonkurser, som fick fortplanta sig genom systemet. Den lärdomen hade man delvis lärt sig när Lehman och de andra föll. Centralbankerna agerade resolut. Begränsad fortplantning. 30-talsdepressionen slutade med världskrig. Finanskrisen blev en global skuldkris där tidvattnet gick ut och några länder stod nakna.

Det allmänna aktieintresset, också en klassisk indikator genom taxichaufförens aktietips, finns där. Ibland. Tydligt på 80- och 90-talet. Även på 20/30-talet ända fram till Kreugerkraschen. Men privatkapitalet räcker bara för att driva kurser i enskilda aktier (Gamestop, Fingerprint cards etc.). För att driva det riktigt stora behövs det institutionella spelare. Det är bara då Ericsson kan gå upp över 300% på fem månader.

Lugnet före stormen?

Så den stora frågan är detta – är det lugnet före stormen vi är i just nu? Och om det lagom till påsk, eller mera klassiskt, till hösten börjar knaka i fogarna. Vissa av de grundläggande komponenterna finns där. This time it’s diffrent. Långdragna stora uppgångar. Låga räntor/god tillgång på krediter. Delsektorer med mycket nyetableringar utan track record som har svårt ihop det till resultatet.

Samtidigt. De stora amerikanska techbolagen gör enorma vinster. Old-tech är nästan som valueaktier, med både utdelningar och balansräkningar. Den allmänna konjunkturen har varit bättre i USA än Europa och Japan, men Covid var ett rejält hack i kurvan, samtidigt som man lyckats stabilisera på en bättre, det vill säga högre nivå. I bakgrunden har vi statsskulder som spökar. Och ett inflationstryck. I kombination något som skulle kunna knäcka den ekonomiska tillväxten men även värderingskalkylen på any given venture capital investering.

Det blir som vilken träningsmatch som helst så här års – det ser inte bra ut, men det behöver inte gå åt helvete bara för att det ser illa ut. Och då landar man snart i samma konklusion som storbanken ”det finns en ansträngd värderingsbild av vissa sektorer och bolag”. Trist.

Men några iakttagelser, vid sidan av den uteblivna domen om börskrasch, kan vi nog göra:

1. Exponeringen mot amerikanska bolag och teknologi är snart en helt oproportionerlig risk i en global indexfond, som man kanske ska akta sig för eller i vart fall vara medveten om.

2. Den underliggande globala ekonomin är antingen svag (och då förhoppningsvis under uppgång) eller stark (och då förhoppningsvis i mjuklandning). Det finns alltså krafter som drar lite åt olika håll, vilket i sig är riskminskande.

3. AI som företeelse är fortfarande i tidig fas. Det är som internet 1994 – text-tv på datorn, och tveklöst så finns det en enorm potential i tekniken, kanske framförallt den allmänt produktivitetshöjande kraften.

4. Den senaste krisen (finanskrisen) och dess påföljande riskbegränsande regelverk begränsar tillgången på gratispengar, dvs. att för många lånar för mycket. Det i sig själv begränsar, men tar inte helt bort, risken för rena bubblor.

Ut i ljuset. Om 141 dagar går vi mot mörkare tider.