Så här påverkar stigande inflation ditt pensionssparande
Första halvåret blev turbulent på många sätt. På de finansiella marknaderna blev de stigande räntorna som en konsekvens av den kraftigt stigande inflationen något som verkligen gjorde avtryck. Förvisso syntes vissa tecken redan förra året, men återöppningen av samhället i stora delar av världen i kombination med effekterna av den ryska invasionen har lyckats åstadkomma rena 90-tals eller 70-tals, om man så vill, siffror. Riksbanken har höjt styrräntan och kommer att fortsätta göra det, av det enkla skälet att Riksbanken har ett inflationsmål. Den stora frågan är hur mycket som krävs för att ta knäcken på prisuppgången och här varierar expertutlåtandena.
Som en konsekvens av högre räntor ökar avkastningskravet på andra tillgångar. Kan man få 2% i ränta genom att spara i en statsobligation vill man ha 5% i ränta för att placera pengarna i företagsobligationer. Och får man 5% ränta i en företagsobligation då vill man ha 7,5% i förväntad avkastning på aktier. Samtidigt ser framtiden på kort sikt ganska dyster ut för bolagen rent vinstmässigt i takt med att efterfrågan hos de, efter räntehöjningar, lite fattigare konsumenterna viker. Därav är svenska obligationsfonder under första halvåret ner med -8% och svenska aktier, i runda slängar, -24%. Även kronan fick sin släng av sleven och tappade 5% mot euron och 13% mot US-dollarn.
Spelar detta någon större roll för ett pensionssparande givet att man inte tänkt att logga ut och mata duvor de närmaste åren?
Det korta svaret är nej. Det blir ju tveklöst ett avtryck i sparandet, de flesta fonderna har tappat i värde, men ser man till det historiska mönstret så är det att betrakta som, å här långt, ett hack i den uppåtgående kurvan. Den framåtblickande människan kan glädja sig åt att den förväntade framtida avkastningen har ökat genom att obligationsräntorna har gått från, i princip, noll (0) till 1,5-2%. Om vi sen lägger på en riskpremie (vi vill ha lite högre avkastning för att ta högre risk) för aktier så har den förväntade avkastningen på aktier och även andra riskfyllda tillgångar, över lång sikt, gått upp.
Grattis till den långsiktigt framåtblickande människan. På kort sikt kommer vi nog fortsatt få finna oss själva i att stå framför tomaterna och se priser på 59 kr/kg, men det är rimligt att anta att inflationen faller tillbaka till normala nivåer. Ser man till utvecklingen under covid-perioden så kan vi med facit i hand konstatera att den typen av prisutveckling på fastigheter och aktier vi såg, vilken kändes lite orimlig redan då, inte är långsiktigt hållbar. Världsekonomin korrigerar sig, samtidigt som den anpassar sig till nya pågående förutsättningar. Och då får vi räkna med att det kan bli rörigt en tid till.
Som vanligt brukar vinnarna i slutänden vara de som sitter still i båten och inte reagerar spontant, det vill säga blir rädda, när saker och ting börjar hända. Och som vanligt är det viktigt att ha ordning på torpet. Att ha sparat i ladorna kommer då väl till pass. Att ha manöverutrymme och en buffert gör hela skillnaden mellan att vara ganska opåverkad och bli tvingad till en större privatekonomisk omställning. Samma sak gäller för vårt land. För fjärde gången sedan vi lämnade 1900-talet kan vi i Sverige dra nytta över att under lång tid haft ordning på finanserna. Att vi sparat i ladorna.
Så, för alla i hängmattan som inte gjort något under detta första halvår är rekommendationen att vända blad, gunga vidare och somna om. Ni har redan tagit smällen men kan se fram emot lite högre avkastning i framtiden. För de som agerat genom att ta mindre risk kan det vara bra att beakta de långsiktiga konsekvenserna av att få låg avkastning samtidigt som pengars värde urholkas på kort sikt. Det kan vara dags att kliva på innan tåget går, framförallt om det ännu återstår många svenska somrar som är lite för varma, lite för kalla, lite för regniga, lite för dyra, lite för korta, lite för ljusa men alltid lika ljuva, innan man kliver av.
Glöm inte solskyddet.