Rådgivning, det hälsosamma lyckopillret

Kom ihåg att investeringar innebär en risk.

Till undersökningen gjordes intervjuer. Det vi visste, trodde och kände till blev bekräftat. Men magnituden är alltid häpnadsväckande. Du kan läsa rapporten från undersökningen i sin helhet här.

Majoriteten vet inte vilket sparande man har

På frågan i vilken sparform man har sitt pensionssparande är det vanligaste svaret ”jag vet inte”. Majoriteten i gruppen som inte vet är den yngre generationen. Stora grupper har helt enkelt ingen aning. På frågan hur man sparar långsiktigt är ”sparkontot” den i särklass vanligast finansiella placeringen. I klartext, man tar för lite risk. Resultat kommer att bli låga pensioner. Variabler som ger upphov till stora skillnader är ålder, utbildning, inkomst och kön. Men det undantar inte individens ansvar för sitt eget sparande. Människor utan lokal har vi sett förr och argumentet dog på 80-talet. Men det drar ner byxorna ända till marken på den pensionsreform som gjordes.

De privata maktspelande aktörerna har gjort vad de kan för att med list, förhinder och försvåring passivisera den breda massan och lyckats bra. Men det finns hopp! Pensionsmyndigheten har äntligen, efter 18 år efter införandet av PPM-systemet börjat göra saker ordentligt. Helt plötsligt kommer det ambitiösa och grundliga utredningar om fonder som inte längre tillåts i systemet. Samt guider om olika faktorer, till exempel om vad det innebär för ens pension att jobba ett år extra. Jag har inte kontrollräknat ännu. Men den verkar bra. Här finns den. Äntligen!

Rådgivning ger ökad trygghet

Undersökningen visar tydligt vart skon klämmer. Det kokas ned till att handla om rådgivning. Oavsett vilken typ av rådgivning man får innebär den att man förstår mer, fattar bättre beslut och engagerar sig mer i sin pension (förhoppningsvis i tid). Vilket är logiskt och rimligt. Resultatet är att man placerar pengarna bättre. De långsiktiga sparpengarna flyttas från sparkontot utan ränta till aktiefonden med avkastning. Man får bättre kunskap och oroar sig mindre. Kanske det viktigast av allt i ”mellanmjölkensland” där drogen heter trygghet, man känner ökad trygghet inför pensionen.

Inte förvånande, AMF Pension gjorde en liknande undersökning för några år sedan och kom fram till ungefär samma slutsats när folk fick välja vad som var viktigast. Då hamnade rådgivning på pallplats, före båda avgifter och ömsesidighet. (Tyvärr finns rapporten inte kvar på AMFs hemsida).

Rädsla styr riskviljan

Styrkan i rådgivning är väsentlig, effekterna fantastiska. Inte så konstigt kanske, att träna med någon som kan riktigt mycket om träning ger ett bättre resultat. Att plantera i trädgården med någon som har gröna fingrar ger en större skörd. Att diskutera livets mening med någon som levt på riktigt ger djupare insikter. Kunskap är som elden. Att tända ett nytt ljus kostar inget och skingrar mörkret bättre.

Utan rådgivning tenderar okunskapen leda till att rädslorna tar över. Man drabbas lätt av tunnelseende. Risken att förlora pengarna hanteras genom att inte ta någon risk alls, i det korta perspektivet. Det gör att man ökar risken att bli fattig som gammal. Risken att förlora pengar över långa spartider i breda aktiefonder eller annat risktagande är oerhört liten. Men det har ju gemene man och kvinna antagligen ingen aning om.

Rådgivning och folkupplysning i all ära. Systemproblemet kvarstår. För många för starka människor har för stora intressen att låta den blöta filten ligga kvar över pensionerna. Samtidigt som den politiska makten måste bestämma sig om pensionsansvaret är individens egna eller kollektivets, i praktiken de ofödda barnens ansvar. Jag tror mig veta vad Greta hade tyckt i frågan. Och hon behöver minsann ingen lokal.