Diversifiering, Korea-rabatt och kortare arbetsdagar, eller?

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet.

Var inte (längre) rädd för dålig kvalitet

Investerare säger ofta att de gillar kvalitetsbolag. Motsatsen att gilla bolag med låg kvalitet låter kanske konstigt.

Kvalitetsbolag på finansmarknaden kännetecknas av företag med låg skuldsättning, stabil vinsttillväxt och med hög avkastning på eget kapital. Med de höga räntor som vi har haft i drygt två år nu så är det just kvalitetsbolag som har premierats på börsen.

Men som sparare är det också intressant att försöka lista ut vilka kluster och teman som kommer att vara heta om ett halvår. Att så här på sensommaren ställa sig frågan var kapitalet kommer att söka sig till när vi närmar oss jul? En inte alltför vågad gissning är att vi då är i ett lägre ränteläge. Lägre räntor innebär lägre räntekostnader för högt belånade tillväxtbolag, att ta upp nya lån för att expandera och utveckla produkter med blir billigare och med en lägre diskonteringsränta blir det lättare att räkna hem projekt och våga ta steget. Med andra ord, mindre och yngre företag med goda idéer men av sämre (i finansmarknadens mått mätt) kvalitet får återigen bättre förutsättningar.

Om man redan idag vill ta position i bolag med lägre kvalitet kan man titta på fondkategorier som småbolagsfonder, bioteknikfonder och fonder med olönsamma teknikbolag/gröna teknikfonder. Förhoppningen är att fondförvaltarna i dessa kategorier hittar guldäggen; företag med låg kvalitet och låga aktiekurser men som en dag blommar ut till kvalitetsbolag.

Globala trender – regeringen i Sydkorea vill öka börsavkastningen!

Vi har under året lyft fram några exempel för diversifiering från amerikansk big-tech som i många portföljer svällt till att bli en (alltför) stor del. I en nyårskrönika skrev vi om Latinamerika som en potentiell vinnare i ”near- och friendshoring” trenderna (att globala företag vill flytta sin produktion dels närmre hemmamarknaden dels till länder som de är politiskt och ekonomiskt allierade med), och att de latinamerikanska länderna dessutom är neutrala i rådande globala konflikter. Trots att Argentina med nya presidenten Javier Milei (han med motorsågen) verkar börja få ordning på ekonomin och börsen där har stigit nästan 30 procent sedan årsskiftet så har breda Latinamerikafonder fortsatt att gå svagt. Under den senaste 5-årsperioden har nu Latinamerikaindex bara stigit 18 procent samtidigt som världsindex är upp 94 procent.

Kinesiska aktier är en annan motvalshistoria som vi lyfte fram i februari. De kinesiska börserna gick bland de starkaste i världen under våren med en uppgång med 20 procent på tre månader, men har fått ge tillbaka under sommaren och handlas nu bara tretton procent högre än vid årsskiftet.

Det verkar som att den kinesiska draken har börjat mullra i gång. Landets ekonomi är ännu mindre transparant numera men det som syns i officiell statistik är att elkonsumtionen har ökat kraftigt i landet och att landets räntekurva har brantats genom att de långa obligationsräntorna har stigit, vilket brukar vara en bra konjunktursignal. Frågan är om investerarkollektivet kan vänja sig med en ny normal tillväxttakt i Kina på bara runt 2 - 4 procent.

Kinas granne Sydkorea kan också ha något på gång. På finansmarknaderna har man länge pratat om ”the Korea discount”; att sydkoreanska aktier handlats med en rabatt mot motsvarande företag i andra länder. Skälet till det har förklarats med dålig bolagsstyrning som har missgynnat minoritetsägare.

Den koreanska börsen domineras av spretiga konglomerat med en stark ägarfamilj. Samsunggruppen är störst och består av 17 noterade företag som summerar upp till 35 % av landets totala börsvärde. Andra sydkoreanska konglomerat är LG och Hyundai Motor Group.

I februari annonserade regeringen i Sydkorea ett program som de kallar ”Corporate Value-up Program”. Målet med initiativet är kort och gott att den sydkoreanska börsen ska värderas upp och därmed ge en högre avkastning till aktieägarna. Initiativet innehåller riktlinjer för att stödja företagens styrning och väg till att bli mer transparenta. Som morot ska det finnas skattelättnader och förmåner för företag som vidtar rätt åtgärder. Ett Korea Value-up Index kommer också att skapas i höst, för företag med "beprövade resultat av lönsamhet och de som förväntas öka sitt aktiemarknadsvärde".

Det ska tilläggas att regeringen i Sydkorea har försökt med motsvarande initiativ tidigare utan att riktigt ha lyckats. Med förhoppningar om att det ska gå vägen den här gången och att den sydkoreanska rabatten ska minska har vi adderat JPMorgan Korea fund till vår plattform.

Så för sparare som tror på landet som är världens näst största producent av det ”nya guldet” halvledare och där det från och med 2027 inte längre kommer att vara tillåtet att konsumera hundkött finns nu en landsfond med enbart sydkoreanska aktier tillgänglig hos Movestic.

Ja till kortare arbetsdag, men bara för vissa?

Dagens Industri skrev i maj en artikel på temat arbetstidsförkortning som delar av svenska vänstern förespråkar. Rubriken var ”Kortare arbetstid en fjärran dröm i Asien”. Det finns en stark arbetskultur i Asien och Johan Nylander i DI skriver om konceptet 996; man kommer till jobbet klockan nio på morgonen, går hem nio på kvällen, sex dagar i veckan. Sydkorea är ett av de länder inom OECD som arbetar allra mest (Employment – Hours worked – OECD Data). Vi i Sverige är ett av de länder som arbetar minst. Arbetar vi ändå för mycket som vissa menar i debatten?

Ur ett ekonomiskt perspektiv går det att motivera att vi gör det. Teknikutvecklingen har gjort att produktiviteten, vad varje anställd producerar per timme, har ökat markant sedan 1973 då den senaste arbetstidsförkortningen genomfördes. I USA har produktiveten nästan fördubblats sedan 1995 (enligt Alpine Macro). Vi kan anta att utvecklingen varit liknande här i Sverige. Har de anställdas löner fördubblats på 30 år? Nej. Vilket förvisso har varit inflationshämmande men ändå en föga tröst runt middagsbordet. Så om inte lönerna hänger med produktivitetsökningen, kan kortare arbetstid vara en rimlig form av kompensation? Ja kanske, men vi behöver också beakta den tidsbesparing många redan gör med nya möjligheter till flexibelt arbete.

En genomsnittlig stockholmare har 34 minuters restid till arbetsplatsen. Det blir 68 minuter fram och tillbaka. För de som numera kan arbeta hemifrån ett par gånger i veckan innebär det redan där över två timmars tidsbesparing i veckan. Sedan intjäningen på exempelvis mindre tid för morgonbestyr, strykning av kläder, möjlighet att hänga tvätten på lunchrasten i stället för efter middagen gör att de som har möjlighet att arbeta hemifrån redan har fått uppskattningsvis fem timmars extra fritid per vecka. Det finns således flera perspektiv att ha i åtanke när diskussionen fortsätter.

Innehållet på denna sida är endast avsett som inspiration. Det ska inte ses som placeringsråd, rekommendationer eller placeringsanalyser från Movestic.